Håller olösta beteendeproblem dig vaken på nätterna när du funderar på vilka strategier som kan förbättra ansvarsfullt beslutsfattande och öka tiden för akademiskt lärande? Det är naturligt att känna sig personligt och professionellt utmanad - som jag har gjort, alltför många gånger för att kunna räkna.

Den goda nyheten är att det finns några forskningsbaserade strategier som kallas kärnor som du kan lägga till i din verktygslåda för klassrumshantering.

Vad är kärnor?

I en artikel från 2008 som publicerades i Klinisk barn- och familjepsykologi Dennis Embry och Anthony Biglan beskriver kärnor som "grundläggande enheter för beteendepåverkan" - småskaliga strategier som valideras av mängder av empiriska bevis och lärarerfarenheter. (Barry Parsonsons "Evidence-Based Classroom Behavior Management Strategies" erbjuder en annan djupdykning i forskningen).

Embry och Biglan beskriver hur en kärna kan hjälpa den förälder vars barn kämpar för att komma ut genom dörren i tid till skolan: "Enbart ett sådant klagomål förtjänar inte att man genomför utbildning i föräldraförmåga. Men en enkel strategi för beteendeförändring, till exempel spelet "Beat the Timer" (Adams och Drabman 1995), där barnet får en belöning för att slutföra ett beteende innan timern går av, kan vara en bra lösning,kan lösa problemet och förhindra konflikter mellan föräldrar och barn."

Särskilt i början av året, innan du har haft en chans att utveckla djupare relationer med dina elever, kan kernels erbjuda användbara metoder för klassrumshantering. Administratörer och coacher rekommenderar kernels eftersom det är intuitivt och observerbart att implementera dem med trohet. De kräver varken särskild utbildning eller dyra konsulter.

11 kärnor för klassrumshantering

Medan erfarna lärare kanske läser den kommenterade listan över kärnor som allmän kunskap, är deras allestädes närvaro en fördel. Du hittar dem ofta inbäddade i mer komplexa konstellationer av evidensbaserade beteendeprogram på grund av deras effektivitet när det gäller att skapa självmedvetenhet, självreglering och pro-akademiska dispositioner.

1. Icke-verbala signaler: En lärare kan använda subtila kroppsrörelser (som närhet) eller mer tydliga handsignaler för att signalera självreglering. En populär signal är att gå längst fram i rummet och få ögonkontakt med den gymnasieelev som agerar ut, och sedan pausa tills du har individens uppmärksamhet. Yngre elever är mindre bekanta med sociala signaler och kan behöva en verbal signal för att åtföljaicke-verbala signaler. Exempel: "Vad borde du göra just nu?"

2. Icke-verbala övergångssignaler: Barn kan bli så uppslukade av en aktivitet att de inte märker dina försök att flytta dem till nästa inlärningstillfälle. Att ringa i en klocka eller tända och släcka lampor är omisskännliga signaler som flyttar uppmärksamheten till läraren eller en ny uppgift. Att be en klass att gemensamt bestämma vilken signal som ska användas kan vara en gemenskapsbyggande faktor.

3. Timeouts: Hundratals studier stöder timeout-strategin, som nu anses vara en oumbärlig komponent i många evidensbaserade beteendehanteringssystem. Till skillnad från bestraffningen med dumstruten, som avsiktligt skämmer ut och stigmatiserar elever, används timeout nu i progressiva klassrum för att ge en emotionell andningspaus i ett mindre socialt laddat område av rummet. Det är också ett sätt för eleverna attkoppla av, reflektera över och förbättra sin självkännedom och sedan återvända till sina platser med förbättrad självreglering.

4. Överkorrigering: Yngre elever kan tycka att rutiner i klassrummet är främmande eller överväldigande. Ta dig tid att visa hur du ska göra och repetera sedan tre gånger eller mer tills varje steg i rutinen blir en självklarhet. Efter dessa repetitioner var mina andraklassare stolta över att utföra de nödvändiga åtgärderna snabbt och perfekt under resten av året.

5. Notes of Praise (lovord): En privat lapp på en elevs skrivbord som berömmer elevens förbättrade insatser i klassrummet är en kraftfull förstärkning, särskilt när lappen är hjärtlig. Studier visar också att positiva brev hem förbättrar barnens självhantering och beslutsfattande.

6. Privata påminnelser: I kombination med diskret beröm kan privata påminnelser till eleverna om hur de ska agera ansvarsfullt leda till att de beter sig bättre. Forskare rekommenderar att man använder korta och känslolösa påminnelser.

7. Hälsningar: Det kan verka som en obetydlig gest, men att hälsa på eleverna vid namn och göra ett positivt uttalande förbättrar deras självreglering och ökar deras deltagande i undervisningen. Exempel: "Hej, Marcus. Hur mår min lysande elev idag?"

8. Korrigeringar på plats: Under en lektion ska du inte låta felsteg förbli oadresserade. Omedelbart, kortfattat och utan dramatik ska du uppmana eleverna till ansvarsfullt beteende. Exempel: "Vad ska du göra just nu? Just det. Låt oss se hur det går till."

9. Övning i mindfulness: Emily Campbell hänvisar till flera studier och skriver att om man lär en elev att meditera eller att andas nasalt (andas in genom näsan och ut genom munnen) så förbättras känslomässig reglering. Denna animerade gif hjälper elever (och lärare) att lära sig tekniken.

10. Meddelande och kommentarer: På Peacebuilders webbplats finns flera "minutrecept för att bygga fred", till exempel att uppmärksamma förändringar i elevers beteende och visa intresse. Exempel: "Jag gillar verkligen hur du beter dig idag. Hände det något som fick dig att känna dig bättre i din grupp?" Att uppmärksamma och kommentera sänder ett omisskännligt och kraftfullt budskap: Jag bryr mig.

11. När-Då: En annan intervention som publicerats av Peacebuilders, "När-Då", hjälper eleverna att fatta ansvarsfulla beslut - men lämnar också valet i elevernas händer: "När du börjar prata med mig med sänkt röst, då löser vi den här situationen."

Ett överväldigande antal studier rekommenderar att klassrumsinstruktörer systematiskt lär ut självreglering, relationshantering och ansvarsfullt beslutsfattande i början av skolåret, så implementera dessa kärnor snart.