När vi tänker på läsproblem föreställer vi oss ofta barn som kämpar med att avkoda bokstäverna i text och omvandla dem till talat språk. Denna typ av läsare har mycket svårt att lista ut vad många av orden är och har dålig fonologisk (tal-ljud) förmåga. Det finns emellertid också många elever som låter som om de läser vackert men har svårt medförståelse av ordförråd och bildspråk, inferens, verbalt resonemang, grammatisk utveckling och muntligt uttryck.

När barn blir äldre antar vi att de läser bra om de avkodar texten väl. När en person lär sig avkoda handlar läsförståelse mer om språkförståelse och fokus. Vid denna övergång, som börjar runt tredje klass, kan lärare börja märka att vissa elever avkodar texten flytande men inte förstår den.

Eftersom den här typen av läsare inte märks lika tydligt som de som har svårt att avkoda, går de ofta under radarn tills de börjar misslyckas med standardiserade förståelseprov. Även då kan deras problem förbli oupptäckta under lång tid, vilket leder till att elever på högstadiet och gymnasiet låter som om de läser men inte förstår någonting av det de har läst.

Dessa läsare bör få hjälp med lästräningen - ju tidigare desto bättre. Lästräning som består av övningsuppgifter och frågor kan dock vara ineffektiv eftersom den fokuserar alltför snävt på textbaserade färdigheter.

Stödja elever som kämpar med förståelse

Här är fem strategier som du kan prova med elever som läser flytande men har svårt att förstå vad de läser.

1. Rikta in sig på övergripande språkförståelse: Ny forskning visar att svårigheter med läsförståelse kan bero på en underliggande svaghet i det muntliga språket som finns redan från tidig barndom, innan man ens lär sig läsa. Det visar sig att elever som har dålig läsförståelse också ofta förstår färre talade ord och mindre av vad de hör, och har sämre talad grammatik. Så, för att ta itu med brister i läsförståelseeffektivt kan lärare behöva använda en metod som lär ut ordförråd, tankeförmåga och förståelse först i talat språk och sedan i läsning och skrivet språk.

2. Lär ut ordförråd: Eftersom elever med dålig förståelse ofta har dåligt ordförråd och förstår mindre av vad de hör, är det bra att lära ut betydelsen av nya ord genom att använda multisensoriska strategier som grafiska arrangemang, bilder och mnemoteknik. Att förbättra deras övergripande språkkunskaper ökar sannolikheten för att de ska förstå de ord de stöter på i skriven text. Eftersom det ärEftersom det är omöjligt att känna till alla ord man kan stöta på, bör eleverna få lära sig om olika typer av kontextuella ledtrådar och hur man använder dem för att avgöra betydelsen av okända ord.

3. Lär ut strategier för tänkande: När eleverna har ordförrådet för att kunna ta sig igenom en text, kämpar de ofta med det komplexa tänkande eller den ihållande uppmärksamhet som krävs för att hålla jämna steg med alla viktiga detaljer och för att komma åt information som är underförstådd men inte direkt uttalad. Lärare kan instruera eleverna om kognitiva strategier som de kan använda. Många vanliga strategier för textläsning - som anteckning, SQ3R ochKWL-diagrammet - använd dessa tankestrategier, inklusive:

• Diskutera eller aktivera tidigare kunskaper,
• Utveckla frågor medan du läser,
• Koppla det de läser till en annan text, något de har sett eller något de har upplevt,
• Visualisera eller föreställa sig vad de läser,
• Göra förutsägelser om vad som kommer härnäst i texten,
• Leta efter nyckelord och läsa om för att klargöra eller besvara frågor, och
• Tänka högt för att modellera de strategier och tankeprocesser som behövs för att förstå.

Studenter kan lära sig och sedan använda de strategier som fungerar bäst för dem beroende på vilken text de läser. Att få fram en djupare mening ur texten genom att använda tankestrategier kan vara till nytta inte bara för läsförståelsen utan även för skrivandet.

4. Låt eleverna öva på ömsesidig undervisning: När kognitiva strategier har lärts ut kan de konsekvent praktiseras och implementeras genom ömsesidig undervisning, vilket uppmuntrar eleverna att ta en ledande roll i sitt lärande och börja tänka på sin tankeprocess medan de lyssnar eller läser. Lärare kan använda ömsesidig undervisning under klassdiskussioner, med text som läses högt och senare med text som läses iEleverna ska rotera mellan följande roller:

• Frågeställare , som ställer frågor om delar av lektionen, diskussionen eller texten som är oklara eller förvirrande, eller för att hjälpa till att göra kopplingar till tidigare inlärt material.
• Sammanfattning , som sammanfattar varje viktig punkt eller detalj från lektionen, diskussionen eller texten.
• Klargörare , som försöker ta upp frågeställarens frågor och se till att de delar som frågeställaren tyckte var förvirrande klargörs för andra.
• Prediktor , som gör en förutsägelse om vad som kommer att hända härnäst baserat på vad som presenterats, diskuterats eller lästs,

5. Ge direkt undervisning i förståelsekunskaper: Eleverna bör få direkt undervisning i förståelsefärdigheter som sekvensering, berättelsestruktur med hjälp av plot mountain, hur man gör en slutsats och drar en slutsats samt olika typer av bildspråk. Eleverna bör få möjlighet att först använda färdigheterna med text som de hör läraren läsa högt, och sedan senare med text som de läser självständigt på sin egen nivå.

Förståelseförmågorna och strategierna ovan kan användas med hela klassen, eftersom de ligger nära läs- och språkstandarderna för låg- och mellanstadieelever. Lärare kan hjälpa eleverna att välja läsmaterial med ordförråd som matchar deras nuvarande kunskapsnivåer så att eleverna i ett klassrum läser text och arbetar med ordförråd på nivåer som passar demtillgängliga för var och en av dem.